Igår för 1 år sen fick jag vara med och uppleva när mitt älskade gudbarn kom till världen. En helt otrolig upplevelse! Även om jag själv har fött barn så fick man nu vara med och se vilket mirakel det är. Eftersom detta är en sån otrolig glädje man vill dela med många så hade jag gärna haft med mig båda mina systrar, mamma och (såklart) Cim nästa gång. Men jag undrar vad Cim hade tyckt om det ;) haha. Min mamma var ju med förra gången och det gick jättebra. Får se vad man känner när det väl är dags.
Igår blev det såklart firande av lilla Theodor. Frukost-kalas med massa gott, presenter, tårta och sång.
Nu sitter jag och Milo och myser innan det är dags för förskola och skola. Milo är lite förkyld och hans astma har börjat spöka igen. Är i valet och kvalet att stanna hemma. Får se hur han mår om någon timme. Ikväll ska jag banne mig försöka slita mig från greys. Fick låna boxarna av Jennie och jag är såklart fast. Samma sak varje gång man väljer att kolla om en serie. Men har prov nästa vecka och massa arbeten som ska vara klara så det är bara att sätta igång!

Igår spenderade jag några timmar på eftermiddagen med Jennie. Vi drack kaffe, prata mycket och körde ut till huset. Längtar tills det är färdigt! Men ja, det dröjer ju sisådär 2,5 månad. Sen blev det en spontan jobbnatt. Fick vilar någon timme men inte så lätt när man har Milo som alltid är hemma och en sambo som aldrig är hemma. Trots att jag är lite trött på allt tjat, arga miner, skrika tills han får som han vill och höra samma sak femtioelva gånger.. Men när man får höra det här överdrivna skrattet han har börjat med, får ett "älskar dig mamma" tillbaka, när han vill ha en "puss och kram" innan läggdags och han kommer med dessa tokigheterna som bara han kan komma på, då är det värt varenda irriterad sekund. Det liksom glöms bort. Annars man aldrig suttit och varit bebissugen och velat ha en till!
Idag vaknade jag vid 14 och Milo kom hem strax därefter. Vi har bara tagit det lugnt och nu har vi fredagsmys med bamse. Snart plockas lite russin och kex fram till honom. Jobbmorgon imorgon så det blir en tidig kväll för både han och mig.

Vet inte varför, men har trott hela dagen att det är torsdag. Ändå har veckan gått snabbt hittills.
Igår kväll skrapa vi tapeter så det stod härliga till! Hela vardagsrummet är nu klart och på lördag tar jag mig an Milos rum. Cims kusin med familj kom och hjälpte oss att skrapa i hallen igår. Men den verkar galet jobbig, så hoppas någon annan gör den klar ;) haha. Annars vet jag vad som väntar mig.. Idag ska det äntligen börjas bygga upp. Känns som det bara har varit teglet kvar på huset, så känns bra när det går åt andra hållet.
Nu har jag och Milo kommit hem och äter lite mellis och kollar på bamse. Ovanligt? Bamse kan vara det tråkigaste som finns, haha. Men det tyckte man väl inte i hans ålder.

Dags att försöka ta tag i bloggen igen. Har tappat räkningen nu, haha!

Dagarna går i ett på klättermusen. Eftersom Cim är i huset hela kvällarna och helgerna så är det mycket mamma och Milo. Just nu känner jag mig som världens tråkigaste mamma som har tappat formen lite. Kanske för att det är så mycket runtomkring. Jag känner att jag inte orkar vara pedagogisk mot Milo och därför blir det mycket att jag ger med mig. Mitt tålamod ligger på noll och jag märker att Milo söker efter min uppmärksamhet. Jag älskar denna killen så det värker i hjärtat och vill verkligen ge honom allt jag kan. Men man märker att han börjar bli en egen liten människa med egen vilja. Och det medför nya regler och tillsägelser om och om igen. Jag försöker ta till mig vad My tipsade mig om när vi va i Turkiet, och dem flesta gångerna går det. Får sluta kalla det trots och istället se det som utveckling. Milos språk är helt otroligt och man blir så stolt över hur mycket han kan och förstår. På kvällarna saknar han sin pappa, men hoppas han förstår att vi bara vill hans bästa. Cim jobbar dygnet runt för att huset ska bli klart. Och det ska bli så kul att se när Milo får sitt nya rum och kan springa i trädgården hela våren och sommaren.
Nu är det snart dags för skola och förskola. Ikväll är det skrapa tapeter som står på listan!

Just nu känner jag att en blogg kan vara väldigt bra för mig. Jag tänker inte berätta för någon att jag skriver igen. För jag vet inte hur länge det kommer hålla i sig. Men jag har för mycket i huvudet för att hålla det för mig själv. Jag behöver skriva. Även om jag inte vet vem det är som läser min blogg, så behöver jag veta att någon vet vad som försiggår i mitt huvud och hur jag känner. Terapi kan vi väl kalla det. Nu är det dags för M att duscha och äta middag. Så dem djupa inläggen får vänta.

Ikväll är det dags att skriva Milos nya schema till förskolan. Och nu när jag kom till att tänka på det så rinner tårarna värre än på länge. Detta har känts så långt borta, men om en vecka är det dags. Varannan vecka.. Det känns som att någon bara har öppnat upp min bröstkorg, slitit ut mitt hjärta och hoppat sönder det. Det värsta är att jag vet inte alls vad som kommer gå igenom hans lilla huvud. Förstår han redan nu att något är fel? Och kommer han trivas i sitt nya rum? Kommer han hata mig när han väl förstår vad som händer? Tänk att en liten tanke kan få en att gråta som en galning och tänka så hemska tankar. Om 20 min ska jag hämta hem min älskade lilla prins och jag är svart i ansiktet och har tårar från ögonen långt ner på halsen. Varannan vecka.. Detta suger.

Då var det söndag kväll och jobbhelgen är nu över. Det har varit en bra helg, men nu saknar jag min plutt så det gör ont. Han ligger inne i sin säng och imorgon bitti får jag äntligen pussa på honom igen. Det bästa är att jag fick reda på idag att vi inte börjar skolan förrän på tisdag, så det blir ingen förskola för Milo imorgon. Bara massa mys! Dock ska vi handla och tvätta också. Nu ska jag hoppa ur scrubsen och på med pyjamas! Dock ska jag försöka njuta lite av kvällen, har varit väldigt slut om kvällarna på sista tiden, men inte så konstigt när det just nu är 100 tråkiga saker i luften som har hänt, och som ska göras. För både min och Milos skull ska jag börja bli mer positiv och försöka hitta energi som ligger gömd någonstans. Det kan inte regna för alltid, eller hur?