Dags att försöka ta tag i bloggen igen. Har tappat räkningen nu, haha!

Dagarna går i ett på klättermusen. Eftersom Cim är i huset hela kvällarna och helgerna så är det mycket mamma och Milo. Just nu känner jag mig som världens tråkigaste mamma som har tappat formen lite. Kanske för att det är så mycket runtomkring. Jag känner att jag inte orkar vara pedagogisk mot Milo och därför blir det mycket att jag ger med mig. Mitt tålamod ligger på noll och jag märker att Milo söker efter min uppmärksamhet. Jag älskar denna killen så det värker i hjärtat och vill verkligen ge honom allt jag kan. Men man märker att han börjar bli en egen liten människa med egen vilja. Och det medför nya regler och tillsägelser om och om igen. Jag försöker ta till mig vad My tipsade mig om när vi va i Turkiet, och dem flesta gångerna går det. Får sluta kalla det trots och istället se det som utveckling. Milos språk är helt otroligt och man blir så stolt över hur mycket han kan och förstår. På kvällarna saknar han sin pappa, men hoppas han förstår att vi bara vill hans bästa. Cim jobbar dygnet runt för att huset ska bli klart. Och det ska bli så kul att se när Milo får sitt nya rum och kan springa i trädgården hela våren och sommaren.
Nu är det snart dags för skola och förskola. Ikväll är det skrapa tapeter som står på listan!