Just nu känner jag att en blogg kan vara väldigt bra för mig. Jag tänker inte berätta för någon att jag skriver igen. För jag vet inte hur länge det kommer hålla i sig. Men jag har för mycket i huvudet för att hålla det för mig själv. Jag behöver skriva. Även om jag inte vet vem det är som läser min blogg, så behöver jag veta att någon vet vad som försiggår i mitt huvud och hur jag känner. Terapi kan vi väl kalla det. Nu är det dags för M att duscha och äta middag. Så dem djupa inläggen får vänta.