Ikväll är det dags att skriva Milos nya schema till förskolan. Och nu när jag kom till att tänka på det så rinner tårarna värre än på länge. Detta har känts så långt borta, men om en vecka är det dags. Varannan vecka.. Det känns som att någon bara har öppnat upp min bröstkorg, slitit ut mitt hjärta och hoppat sönder det. Det värsta är att jag vet inte alls vad som kommer gå igenom hans lilla huvud. Förstår han redan nu att något är fel? Och kommer han trivas i sitt nya rum? Kommer han hata mig när han väl förstår vad som händer? Tänk att en liten tanke kan få en att gråta som en galning och tänka så hemska tankar. Om 20 min ska jag hämta hem min älskade lilla prins och jag är svart i ansiktet och har tårar från ögonen långt ner på halsen. Varannan vecka.. Detta suger.