Denna dagen har minsann varit den segaste på länge. Som tur är så har Hanna varit här uppe med kaffe i två omgångar. Jag har tur som har två av mina bästa vänner som grannar! Annars så har Milo gjort ALLT han inte får idag. Till slut var jag trött på att säga "nej" och "ajaj" och bara få skratt som respons så jag struntade helt enkelt i det och får ta nya tag imorgon. Åh, kan inte snön försvinna?! Vi, speciellt Milo, hade behövt vara ute i ett par timmar och leka av sig. Men det är inte så lätt med en 1åring som inte går helt än och inte har skor för detta vädret. Så fort snön försvinner blir det karlslund iaf en-två timmar varje dag. Snart börjar han iofs förskola och får aktivera sig lite mer där. Jag vill vara en mamma som har energi till allt från morgon till kväll, varje dag. Men att gå hemma över 1 år är mycket. Det blir mycket för huvudet att försöka lära en liten människa som inte förstår mycket. Men jag älskar honom så otroligt mycket och skulle aldrig vilja byta mot ett annat liv! Min lilla plutt.

Jag börjar märka hur mycket Milo har utvecklats på ca en månad. Han förstår så himla mycket, mer än vad man tror. Frågar man om vi ska byta blöja, bada, äta eller sova så kryper Milo antingen till stolen, badrummet eller lägger sig i min famn om han ska sova. Han kommer på egna tokiga idéer som att ta två saker i händerna och krypa runt med. Idag är det två bollar från tältet han använder. Dock har han även blivit mer krävande. Han kan kasta saker på en, han bara skrattar när man säger till honom och han pillar på allt som är i hans höjd. Men snart måste han väl förstå när man säger till honom. Han har även lärt sig att släcka lampor. Han når inte upp till att tända igen, så dem sista dagarna har jag fått duscha i mörker, haha. Något jag vet är att Milo har alltid bus i ögonen och kommer nog bli väldigt "rolig" sen när han kan gå ordentligt och förstår lite mer, haha. Det är iaf väldigt otroligt hur barn utvecklas och det är så roligt att se och få ta del av det.