22 dec, jag säger som alla andra.. Vart har detta året tagit vägen? Hösten har gått så otroligt fort. Jag har snart avverkat en termin i skolan redan och jag hoppas att resterande går lika fort. Ska snart öppna böckerna lite och kolla på uppgiften som vi så snällt fick över julen. Passar på medan tvättmaskinerna går varmt därnere. Idag ska jag jobba min första natt och funderar på när jag ska passa på att sova. Funderar också på om jag ska våga mig till center syd, eller om jag ska vänta tills imorgon och hoppas att dem flesta stannar hemma.
Just nu är lägenheten helt tom. Milo är med Cim och jag sitter och saknar honom. Kommer jag verkligen klara av att inte träffa honom varje dag? Min lilla plutt, hela min värld.. Jag försöker bearbeta allting, men ibland tar det verkligen stopp och man fattar verkligen ingenting. Allting händer för en anledning, både på gott och ont. Jag är så tacksam för min familj och mina vänner. Även om jag mest har hållit mig för mig själv, men det känns tryggt att veta att man alltid har stöd, 24 timmar om dygnet. Och älskade Milo, om han bara visste hur mycket jag älskar honom! Åh, nu blev detta lite klyddigt och känslosamt. Men ibland är det svårt att hitta dem rätta orden och meningarna. Dags att sysselsätta mig med plugg och annat!